Idag är första dagen som jag känner mig piggare, även om jag fortfarande är krasslig så är det helt klart på avtagande. Ska åka till jobbet imorgon, men jobbar bara 4 timmar iom att det är dag före röd dag = halvdag. Ibland är det sweet att jobba kommunalt. Efter det sticker vi direkt till mamma för att fira påsk!

Någon som jag har tänkt väldigt mycket på under dagarna som jag har varit sjuk är sommar. Jag är egentligen inte något jättefan av sommaren, gillar inte när det är för varmt t.ex. Men efter den här jäkla vintern så ser jag fram emot sommar och semester så sjukt mycket! Kollar resor och stugor och drömmer om shorts och sandaler. Och bruna ben vilket såklart är riktigt önsketänkande för jag har belönats med rosa svennebananben året runt. Men det skiter jag i! I år ska jag gladeligen blända omgivningen med mina skära spiror och cykla till jobbet även om det regnar. Kom igen nu våren!

Kände mig hyfsat bra i morse, fast sov för jäkla dåligt inatt dock, och var på jobbet och allting. Kroknade framåt halv ett och åkte hem, har ont och är tjock i halsen och har lite feber. Ska vara hemma imorgon också, känner mig helt knäckt. Simon är också krasslig men skillnaden är att han typ aldrig får feber så jag tror att han kanske är lite piggare än mig. Han var dessutom mer risig i helgen. Ugh, hoppas verkligen att det här går över snabbt, det är så segt att vara hemma.

Nu har vi sett de två första delarna (de som har visats hittills) av The Pacific, en ny mini-serie från HBO om Andra världskriget. Serien är producerad av samma personer (Tom Hanks m.fl.) som låg bakom Band of Brothers, och The Pacific är också utsedd till någon slags fortsättning eller alternativ till just Band of Brothers. Skillnaden är att vi får följa marinsoldater i Stilla Havet istället för fallskärmsjägare i Europa.

Jag är en riktig Andra världskriget-nörd och är i regel fascinerad av det mesta som har med den tiden att göra. Dessvärre måste jag säga att The Pacific än så länge är hyfsat oinspirerande. Det finns inte alls samma känsla som i B.O.B., inte för miljön, inte för personerna och inte ens för händelserna i sig. Än så länge går det mest ut på att amerikanerna och japsanerna mejar ner varandra, nattetid dessutom så att det är rätt svårt att se vad som händer. Visst, det var ju det som hände, men tyvärr så gör det handlingen helt onyanserad. Hoppas verkligen att de följande avsnitten är bättre.

Blä, har blivit sjuk. Eller, semi-sjuk skulle jag nog vilja kalla det. Har lite feber och ont i halsen och sådär, men inte så att man dör. Utan så där så att man känner sig som en zombie om man går till jobbet, men som en tönt om man stannar hemma. Great. Hoppas att det blir bättre eller sämre tills imorgon så att jag slipper hålla på och vela om det kl. 07 imorgon bitti a.k.a. sämsta tidpunkten på dygnet för en velpotta som mig att fatta beslut.

Har i alla fall varit pigg nog (nåja) för att göra marängtårta med hallon och citronfromage till svärföräldrarna som precis varit här och fikat. Och för att käka en sjukt god plankstek igår kväll. Allt för att ära Simon på födelsedagen.

Nu ska jag ta en Ipren och gå och tycka synd om mig själv litegrann. Later.

Är uppe ovanligt sent för att vara mig, eller ja, i alla fall nu för tiden. Har sovit extra länge idag, vaknade upp med jordens magont och behövde vara hemma från jobbet. Försökte åka iväg men det gick verkligen inte, det var bara att vända. Sen låg jag på soffan och kved och tyckte synd om mig själv plus kollade på Atonement, som för övrigt bara kan ses när man tycker riktigt synd om sig själv och vill se andras misär haha. Men jag kanske förtjänade det, åt nämligen en massa rå lök som tillbehör till maten igår och borde veta bättre än så.

Imorgon (eller egentligen idag) är i alla fall dagen D av två anledningar. För det första fyller Simon år (hurra!) och för det andra så invigs nya bibblan i Hallonbergen och jag jobbar och har hand om tävlingarna tydligen. Klockan 11-15 är invigningen för den som är intresserad. Mer om det här. Sen på kvällen ska Simon och jag ut och äta middag i Gamla stan, det blir nog sweet. Och på söndag ska jag försöka att baka tårta utan ägg. Vi får se hur det blir med det, förhoppningsvis bra. Ska försöka återkomma med något mer vettigt snart. Nu: sova.

Dags för ny design och ny underrubrik på bloggen. Jag har spånat i flera veckor men det var inte förrän igår kväll jag fick till det ordentligt. Om något ser konstigt ut, tryck Shift+Uppdatera eller skaffa Firefox :)

Gillar du stretchjeans? Gillar du jeansleggins? Grattis, säger jag, för här är deras kärleksbarn: &denim Super Sqin från H&M. Fick hem dem i "svart" (= svart kört 30 gånger i tvättmaskinen = gråa och slitna) idag och jag är helt såld!

Jag älskar att ha leggins men på jobbet behöver jag ha kläder med fickor, och ni som känner mig vet att jag typ aldrig använder byxor (och om jag väl gör det är det byxor som påminner om leggins helst). Problem solved! Super Sqin är som ett par otroligt stretchiga stretchjeans, eller som ett par väldigt tjocka jeansleggins. Med fickor! Love, love, love. Enda nackdelen är att de är rätt så låga i midjan, men det är smällar man får ta. Keepers!

Idag har min jobbdag varit lite mer händelsefull än jag hade velat. Vid halv tolv var det nämligen något geni som tyckte att det var en skitbra idé att tutta på ett par papperskorgar i skolan. Det verkar som att det var på minst två ställen dessutom, varav den ena på en toalett som ligger precis vid ingången, dvs nära bibblan. Det luktade bränt papper och plast ända in i bibblan, och jag misstänker att det kommer att göra det imorgon också. 

Det blev alltså full utryckning med tre brandbilar, en ledningsbil, tre-fyra polisbilar och två ambulanser. Alla fick gå ut och stod utanför i en sådär 45 min innan det var uppenbart att det inte gick att komma in, så alla elever blev inhysta i en annan skola och själv stack jag över till stadsbibblan. Dessvärre lämnade jag kvar mina glasögon i skolan, så jag pallade bara ett par timmar framför datorn innan jag fick huvudvärk och tog en tidig dag. Det är bara att göra ett nytt försök imorgon. Suck.

Den minimala aktiviteten här just nu beror på att jag råkade börja se om första säsongen av True Blood (igen) igår förmiddag. Är nu inne på tredje avsnittet på säsong 2 och har inte tänkt pausa i första taget. Längtar som en galning efter säsong 3 som har premiär 13 juni. Dreggel...

Okej, jag erkänner. Jag gjorde det. Jag förhandsbokade New Moon-dvdn. Och kände mig barnsligt nöjd med att den låg och väntade på mig i hallen när jag kom hem från jobbet idag. Jag vet att jag sa att filmen var rätt kass, men jag kunde bara inte låta bli. Dessutom så var jag ju tvungen att ha Limited Edition-utgåvan eftersom jag har Twilight i Limited Edition-utgåva. Det kan ju bara inte vara felmatchat i filmhyllan. Ehem.

Jag har säkert skrivit om det tidigare, att Simon pratar i sömnen. Oftast är det bara mummel eller enstaka ord, eller att han skrattar i sömnen vilket är jävligt creepy. Liksom någon slags undermedvetet fnitter. Jajks. Men under den senaste tiden har det här nattpratandet bara blivit värre. I morse blev jag väckt för andra gången på en vecka av att Simon ropade i sömnen. Förra gången det hände så vaknade jag vid sextiden av att han ropade (jag menar ropade, så högt att jag vaknade) "Aaack! Pizzan i bajskorven!". Alltså vafan.

I morse däremot blev jag mest irriterad, för jag låg som bäst och drömde när jag vaknade av att Simon ropade igen. Den här gången låg han på rygg och ropade något i stil med "Var är den?!" typ 4-5 gånger samtidigt som han gestikulerade med båda armarna samtidigt för att undertrycka varje ord. Sådär som politiker gör. Dessutom fem minuter före det att jag skulle gå upp. Jäkligt irriterande måste jag säga. Kan man ha tourettes i sömnen? Uppenbarligen, ja.

Ända sen jag skaffade den första crosstrainern för 1½ år sen så har Lady Gaga legat på min träningsplaylist, först Just dance, numera Bad romance och Telephone (hur grym är inte videon förresten?). Men favoriten för träningsmusik just nu är definitivt Dance in the dark. Perfekt för intervallträning, I tell you!

Gah, jag fattar inte att en del är så sjukt omogna fast de går i gymnasiet. Vissa beter sig som att de går i typ sjuan. Igår ett gäng broschyrer utkastade på golvet när vi kom tillbaka från lunchen, idag hade någon finurlig person kört igång en skumsläckare. Ja men moget. Vet inte om det är för att få någon slags reaktion eller vad, för det enda man gör är ju att skaka på huvudet och städa upp skiten.

Fast iofs så kommer jag ihåg att jag inte fattade grejen med att folk skrek och kastade snus i taken osv. när jag gick i gymnasiet själv heller, så det är nog inte direkt något nytt fenomen. Känns som att det kommer att bli en del såna här inlägg i framtiden. Gäsp.

* Funkar dessvärre bara på amerikanska storlekar. Strl 40 = 7.

Jovisst, det gör det. Faktiskt med ganska så få flashbacks till min egen gymnasietid, även om det inte skulle göra så mycket eftersom den var väldigt kul till största delen. Men det gymnasiet jag jobbar på nu är också rätt annorlunda från gymnasiet som jag gick på. Väldigt litet för det första, och så helt andra typer av personer än de jag gick med (mestadels happy-go-lucky och hyfsat kreativa personer med inte jättehög ambitionsnivå, men destå fler piercings och tatueringar - mediaprogrammet i ett nötskal).

Det verkar hittills som att det är både högt och lågt, ambitiösa personer blandat med rätt bråkiga typer. Men än så länge så är jag i alla fall inte orolig, vilket är rätt ovanligt för att vara jag. Läget har varit väldigt lugnt hittills, lite gapigt kring lunch men inget att oja sig över. Men vi får väl se hur det blir efter morgondagen, imorgon eftermiddag ska jag nämligen vara helt solokvist och utan någon klippa till kollega som känner alla elever vid namn. Haha om det krisar får jag väl gå och gömma mig på toan eller nåt.

Den absolut mysigaste låten just nu alla kategorier är lätt Possibility med Lykke Li. Den är med på soundtracken till New Moon, men det som gör den fantastisk är flörten med David Lynch och temat till Twin Peaks.

Släck lamporna, gör det bekvämt - och njut!

 

För er som föredrar Spotify finns den här. Prova också temat till Twin Peaks med Julee Cruise. Sann kärlek.

Jag vill egentligen inte skriva så mycket detaljer om mitt nya jobb, eftersom det här trots allt är en privat blogg som jag absolut inte vill ska bli sammankopplad med min arbetsplats. Det enda jag tänker säga är att det är nära och att det är till 75% som gymnasiebibblo och 25% vanlig bibblo.

Det jag däremot kan avslöja helt är några saker med mitt nya jobb som är väldigt sweet, nämligen: Jag kan gå upp samma tid som tidigare men börja en halvtimme tidigare. Mina arbetstider är 8-16.30 måndag-torsdag och 8-15.15 på fredagar. Ja, ni läste rätt, kvart över tre! Halleluja. Jag kommer dessutom inte att jobba vare sig kvällar eller helger förrän i slutet av augusti. Life is good.

Okej, de flesta kanske inte har missat att en liten film vid namn An Education fick några Oscarsnomineringar i år, för bästa manus, bästa kvinnliga skådespelerska och inte minst bästa film. För er som inte har sett den: Filmen handlar om 16-åriga Jenny (som spelas briljant av Carey Mulligan). Jenny växer upp i Twickenham utanför London på 60-talet och spenderar all sin tid åt att kunna plugga i Oxford i framtiden. Stort påhejad av sina föräldrar för övrigt. En dag träffar hon den mycket äldre och betydligt mer världsvane David. Resten kan ni kanske föreställa er. Det tidigare råpluggandet byts mot lyxmiddagar, weekends på landet och resor till Paris.

Vad man däremot kanske inte vet är att An Education är baserad på en historia som verkligen hände journalisten Lynn Barber då hon var ung på 60-talet. Jag håller precis på och läser hennes biografi, som bland annat beskriver samma sak som filmen An Education. De verkliga händelserna har blivit omarbetade till filmmanus av Nick Hornby och inte helt otippat är filmen betydligt mer intressant än verkligheten, men å andra sidan, när är det inte så?

Simon och jag såg filmen på nyårsafton redan, och jag gillade den verkligen. Simon å andra sidan störde sig enormt mycket på David som raggar upp 16-åringar vid busshållplatser. Jag kan hålla med om att David är småcreepy, men mest för att han spelas av Peter Sarsgaard (som ser jäkligt creepy ut) och för att han envisas med att kalla det kvinnliga könsorganet för "Minn" (?!). An Education är en väldigt sevärd film, delvis för att den är väldigt välskriven och har en massa bra skådisar (Alfred Molina, Emma Thompsson, Rosamund Pike osv.) men delvis också för att den är ganska olik andra filmer. En fräsh fläkt på något sätt. Så se den, och läs boken också om ni gillar uppväxtberättelser. Men läs den inte för att få vidare info på ämnet An Education, som den tyvärr bara skummar förbi.

Kolla in trailern här!

Imorgon är första dagen för mig på mitt nya jobb, och fanimej om jag inte är lite nervös. Inte jättenervös, men det är mest att jag inte vet exakt vad jag ska göra imorgon, eller den här veckan för den delen. För en person med seriöst kontrollbehov så innebär det en gnutta nervositet. När det gäller om det kommer vara kul eller trivsel så är jag inte ett dugg orolig för det är hur lugnt som helst.

Dessutom så är jag sjukt peppad på att få nästan 2 timmar extra fritid om dagen som jag inte längre behöver lägga på att åka pendeltåg. Enda nackdelen med det är att jag inte kommer att hinna läsa Metro och att det kommer att ta mig sjukt lång tid att läsa ut böcker. Men det är väl smällar man får ta haha.

Köpte det här fetsnygga tyget i Västerås i fredags. Hittade det helt av en slump, eller tja kanske inte riktigt av en slump iom att vi var i en tygaffär men ändå, i en tygaffär som jag och Ellen bara gled förbi. Det ska vara till en ny lajvklänning som jag ska sy. Det kommer att bli sjukt hett!

Jag funderar ganska ofta på vad jag gör med den här bloggen, varför jag skriver och vad jag borde skriva om egentligen. Och ärligt talat så är jag helt clueless, och därför blir innehållet här helt random. Skulle egentligen vilja ha en blogg på egen domän, är grymt sugen på att samla alla mina gamla bloggar på en ny blogg. Eller tja, egentligen är jag mest sugen på att göra själva installationen av en Wordpress-blogg på egen domän. Hmmm... Men eftersom jag inte vet alls vad jag vill med det hela så känns det ju rätt onödigt. Äsch, jag vet inte. Egentligen skulle jag vilja skriva längre och mer ingående inlägg, men jag varje gång jag börjar så känns det ointressant.

Vad tycker ni, kära läsare? Vad borde jag skriva om? Vad vill ni läsa?

Är hemma från Västerås igen, utan missöden den här gången. Det känns sjukt skönt att ha en helg som känns helt ledig faktiskt. Jag har allmänt haft mycket energi på senaste tiden och framför allt avsaknad av stress och ångest efter att jag fick reda på att jag hade fått jobbet. Så skönt. Slängde mig till och med på en spontan halvtimme på crosstrainern, inte ofta jag känner för att träna om jag inte måste kan jag säga.

Kvällen blir i alla fall lugn här. Jag har precis tagit ett bad och lekt hemmaspa med hårinpackning, ansiktsmask, fotvård och avslappning. Vi ska snart göra hemmagjord pizza (tonfisk och rödlök för min del, skinka och svamp för Simon) och kolla Melodifestivalen. Och såklart röstar jag på Anna Bergendahl ikväll.

Är hemma hos mamma nu. Vi har hängt bara vi två hela kvällen och har bland annat kollat på The Last of the Mohicans (Den siste mohikanen) från 1992. Det är en sjukt bra film som jag konstigt nog missat och såg först efter att jag och Simon blev tillsammans. Det är en av Simons favoritfilmer, och jag är beredd att ta med den på min favoritlista också.

Här snackar vi episk äventyrsfilm med sjukt bra skådespeleri och verklighetstrogen story som faktiskt lyckas med att skildra kriget mellan Storbritannien och Frankrike i 1700-talets Amerika OCH kulturkrocken mellan indianerna och västerlänningarna. Plus otroligt vacker, bra musik och äkta kärlek. Loves it. Speciellt Jodhi Mays roll, så jäkla hjärtskärande vacker.

Ja, det här giftgröna nagellacket som jag skrev om för ett par veckor sedan heter faktiskt Henric. Kan vara det tråkigaste namnet jag någonsin hört på ett nagellack. Anyhoo. Jag älskar verkligen det här nagellacket. Så mycket att jag har målat på det två gånger i rad! Kan ni tänka er? Tror inte att det någonsin har hänt tidigare faktiskt. Stoppa pressarna!

Okej, sista dagen på jobbet idag och det kändes sjukt vemodigt. Mest deprimerande var att se mitt tomma skrivbord efter att jag hade röjt allt. Och att sitta och slösurfa sista halvtimmen för att fördriva tiden. Samtidigt har jag inte riktigt fattat det än, att jag har slutat. Eller att jag ska börja på ett nytt jobb på måndag för den delen. Borde kanske vara nervös eller nåt, men som sagt, har inte fattat än.

Imorgon har jag hur som helst semester, och åker till Västerås ett dygn för att hälsa på mamma. Det verkar som att hon är bättre med huvudet, men väldigt trött och (misstänker jag) uttråkad. Får se om hon orkar sig på att kanske gå ut en sväng eller så om det är fint väder. Men som råge så har hon också blivit dyngförkyld, så ja, vi får se. Om någon är i Vässe imorgon vid 13-snåret och vill äta lunch så är jag ledig.

Skulle egentligen ha lagt upp det här igår, men det strulade en massa med att få över bilder från min mobil, så till slut gav jag upp. Jag tyckte i alla fall att det skulle vara passande att ni, kära läsare, fick följa med mig under en dag i Tullinge nu när tiden där är slut. Varsågoda och njut. Men ursäkta den bajsiga bildkvallen, min mobilkamera är verkligen inget att hänga i julgranen.

Kl. 06:50. Trött.

 

Men i alla fall fint väder ute.

 

Kl. 07:03. Frukost.

 

Kl. 07:20. Mythbusters på Discovery Channel.

 

Kl. 07:40. Lite piggare. Dags att gå till tunnelbanan.

 

Kl. 07:45. Rissne centrum.

 

Ner i underjorden.

 

Kl. 08:10. T-centralen. Fick springa till pendeltåget.

 

Kl. 08:33. Tullinge.

 

Mitt skrivbord. Ovanligt städat.

 

Fick jättefin Hortensia i avtackningspresent plus presentkort på SF.

 

Kl. 16:11. Dags att åka hem igen (lite tidigare än vanligt).

Fick hem mina nya Converse idag. Love love love. Tog dessutom ett halvt nummer större än vanligt, så nu Emma har jag också 8 snörhål. And I like it.

Var med om en rätt rolig sak på jobbet igår. Det kom in en kille i ca 16-årsåldern (gawd, jag har blivit så gammal att jag inte längre kan se åldern på personer under 20) som ville låna satanistbibeln på svenska. Efter lite letande (den fanns inte i Botkyrka och inte ens på SSB faktiskt) så visade det sig att den svenska varianten gick att fjärrlåna från Uppsala UB, och att man kunde köpa The Satanic Bible i pocket på Adlibris för 82 kr. Eftersom han skulle ha boken till ett skolarbete så tyckte han att det var bäst att köpa den från "Det där vad sa du, Ad...?". Efter att jag skrivit ut Adlibris-sidan med Satanic Bible på åt honom och tipsat om att han borde läsa Marilyn Mansons självbiografi (vilket han hade tänkt) gled han skitnöjd iväg med sina kompisar.

Hela episoden var bara så jävla gullig. Jag var också lite fascinerad av satanism och skrev skolarbete om det i högstadiet, och tycker att det är så kul att se personer i den åldern som intresserar sig för annorlunda saker. Hela den här undersöka-olika-aspekter-av-livet-fasen. Dessutom så gillar jag att ta såna här typer av frågor på allvar, vilket jag faktiskt inte tror att alla mina kollegor skulle ha gjort. Jag fick ungefär samma naaaw-känsla som jag brukar få när jag ser tonåriga punkare. Å va gölli!

Är inne på sista veckan på mitt jobb, vilket känns helt sjukt. Ännu mer kanske eftersom jag jobbade kl. 15-19 pga Oscarsgalan och kvällspass. Min sista sena måndagskväll i Tullinge för övrigt. Som tur var har jag i alla fall planerat i förväg redan tidigare i februari, så jag är inte överhopad av jobb nu sista veckan. Men det känns ändå stressat att få allt fixat. Jag har dessutom tagit semester på fredag för att åka och hälsa på mamma, så konstig, kort och skum vecka alltså.

Har för övrigt ont i hela benen och i ländryggen efter nattens soffsittande. Var uppe och försökte skaka på benen lite emellanåt men var mest för seg för att orka resa mig så idag känner jag mig som en pensionär. Ska gå och lägga mig tidigt idag och hoppas på att det går bort över natten.

En notering: Nu är det så pass vårigt ute att det nästan går att ha Converse igen. Vilket är en jävla tur eftersom jag har beställt ett par nya, svarta monochrome. Mums.

Min mamma ringde mig igår kväll och meddelade att hon hade legat på sjukhus över natten. Hon hade nämligen ramlat med cykeln när hon cyklade hem från jobbet i torsdags kväll vid 22-tiden och slagit i huvudet. Här kommer lite saker som man inte ska göra om man slagit i huvudet: 1) Cykla hem resterande 6 km, 2) Vägra åka till akuten, 3) Gå och lägga sig och sova (!!!) och 4) Gå upp och jobba 7 timmar innan man inser att man kanske skulle gå till akuten. Men allt det här gjorde mamma trots att hon är vårdutbildad och jobbar på Västerås sjukhus.

När hon väl kom till akuten och gjorde CT visade det sig att hon hade slagit sig så illa att hon fått en blödning i huvudet. Inte i hjärnan som tur var men precis innanför skallen. Jag blir knäpp av att tänka på vad som hade hänt om något hade gått snett i huvudet medan hon sov. Nej, ska inte tänka på det.

Nu är hon i alla fall hemma men får inte göra någonting ansträngande. Tacka fan för det! Jävla knäppgök! Vem åker inte till akuten efter att ha slagit i huvudet så jävla hårt??? Ja, min mamma uppenbarligen. Enda fördelen är väl att hon tänker skaffa cykelhjälm nu. Ja, tack.

Har precis tagit en disco nap med anledning av att det är dags för Oscarsgalan igen inatt. Vi har som tradition att alltid se galan, så jag har tagit ledigt från jobbet halva dagen imorgon för att kunna vara uppe till 06 inatt. Oscarsgalan är en rolig tradition, men ganska jobbig. Vanligtvis så brukar man vara trött på skiten redan innan själva galan börjar, iom att det är 2½ timme red carpet-program före. För att inte snacka om när det är typ en timme kvar och det är helt omöjligt att fortsätta sitta i soffan utan att få ont i röven.

Laddar dessutom för att få en rejäl halsbränna för vad det ser ut som. Har köpt två påsar chips + dipp, och med tanke på att jag äter chips ungefär två gånger om året så är det nog värt att dubbelkolla så att vi har Samarin hemma. Iofs så lär jag ju inte käka upp två påsar chips, men tror inte att jag slipper halsbrännan oavsett. Jaja, det får det väl vara värt, Oscarsgalan är ju bara en gång om året.

Igår var jag och Ellen och såg Alice i Underlandet i 3D. Simon skulle också varit med egentligen, men han har fått något vajsing med sitt ena öga och bangade. Filmen var helt okej men inte det bästa jag har sett, dock väldigt cool och fullproppad med bra skådisar. Bäst var Matt Lucas som Tweedledee och Tweedledum. Där kan man snacka om klockren typecasting.

Jag ger i alla fall Alice i Underlandet 7/10, och kan tillägga att jag inte tyckte att det är en film som man nödvändigtvis måste se på bio, vilket kanske är ett dåligt betyg med tanke på hela upplägget. Jag har inte läst böckerna, och vet inte om betyget skulle bli annorlunda om jag hade det. Inväntar omdöme från någon som har det.

Jag är ju iofs bibliotekarie, men man kunde ju kanske tycka att jag borde låna böcker och läsa från jobbet istället för att köpa en massa. Men nä, så funkar det inte. Jag är en sann bokköparjunkie, speciellt när det gäller pocket (allra helst storpocket på engelska... mmmm). De här fyra godbitarna kom från Bokus idag och nu vill jag bara sträckläsa Sorgesång (som jag faktiskt har lånat från jobbet) så att jag kan börja med någon av dem. Mmmm... böcker... dreggel...

Alltså, det här trodde jag aldrig att jag skulle säga, men jag börjar faktiskt känna lite separationsångest över att lämna mitt jobb. Allt jag har gjort där och haft hand om har jag ju haft hand om helt själv, och därför känns det som att allt från Fantasy-hyllan till högläsningen för pensionärerna är mina små bebisar som jag nu bara överger. Faktiskt väldigt konstig känsla. Men så är det här ju också mitt första seriösa jobb så jag vet inte om det kanske är naturligt att känna såhär. Hmmm...

Ganska skön vecka den här veckan också. Imorgon ska jag nämligen jobba hemma och avsluta ett projekt som jag har hållit på med i ett par månader, vilket blir som min avskedshälsning till Botkyrka på något sätt. Eller som att jag lämnar mitt avtryck haha.

Lagt på det så kommer den fantastiska Ellzor på besök imorgon em och stannar tills på söndag! Vi börjar med att gå och se Alice i Underlandet 3D och sen blir det nog en massa shopping, film och allmänt samkväm. Och just det, vi slipper pumpa luftmadrassen i en halvtimme den här gången. Fabulous, som Ellen skulle ha uttryckt det.

Mormor och morfar typ 2003

Igår var det precis 5 år sen mormor dog. Tiden har gått så sjukt jäkla fort, jag kan knappt fatta att det har gått så lång tid. Jag saknar henne så mycket och kan bli helt knäckt ibland över att tänka på det. Självklart är det otroligt mycket bättre nu än i början, då jag flera gånger var på väg att ringa henne för att fråga om sygrejer och insåg att det inte gick. Och jag önskar verkligen att hon hade varit med på vårt bröllop, eller att hon bara hade fått träffa Simon. En sak är verkligen säker, och det är att jag aldrig någonsin mer vill se någon försvinna i cancer.