Mormor och morfar typ 2003

Igår var det precis 5 år sen mormor dog. Tiden har gått så sjukt jäkla fort, jag kan knappt fatta att det har gått så lång tid. Jag saknar henne så mycket och kan bli helt knäckt ibland över att tänka på det. Självklart är det otroligt mycket bättre nu än i början, då jag flera gånger var på väg att ringa henne för att fråga om sygrejer och insåg att det inte gick. Och jag önskar verkligen att hon hade varit med på vårt bröllop, eller att hon bara hade fått träffa Simon. En sak är verkligen säker, och det är att jag aldrig någonsin mer vill se någon försvinna i cancer.