Besökte min gamla högstadieskola som ska läggas ner. Många andra som var där verkar vara närmast rörda till tårar av alla minnen. Själv kan jag bara skaka på huvudet och säga good riddance. Högstadiet var de absolut värsta åren av min uppväxt, och det enda den där deprimerade 50-talsbyggnaden representerar för mig är oförståelse och vanmakt.

Så hej då till platsen som lät andra förpesta mitt liv, för alkoholiserade sadister till gympalärare och där det inte fanns något slags utrymme för egna åsikter eller något annorlunda över huvud taget. Hoppas att du tar med all lagrad teen angst i graven. Jag kommer däremot ha väldigt svårt att begrava tanken på tre år av förtryck, från lärare och inbitna tonårssadister. Som i alla fall var traditionen trogna och rutade in sina liv precis sådär som man önskade att de skulle göra, det får man väl ge dem i alla fall. Men, hej då.

Idag har jag ätit min sista Ben & Jerry's på mycket länge. Inte för att jag ens äter det speciellt ofta, det var kanske tredje gången i år, men det är ändå en slags markering. Jag har nämligen tröttnat på att harva på med att träna halvkonsekvent och äta halvbra och att det inte händer något.

Så från och med tisdag är det strikt kaloriintag och träning som gäller. Hela sommaren. Jey vad kul! Eller inte, men det är nödvändigt faktiskt. Det är nu fem år sen jag gick upp i vikt och stannade här. Inte kul alls. Men nu ska det bli ändring på det, förhoppningsvis.

Tur nog så är jag i alla fall träningsvan i grunden, så jag hoppas att det mest ska vara helggodiset som är problemet och att jag ska lyckas med att bli av med det också. Håll tummarna, så ser vi hur det går i typ september.

Seg som jag är så har jag skaffat Twitter först nu, har liksom inte orkat än, såklart sjukt dåligt av mig som ändå är en såndär bibblo som förespråkar sociala medier. Jag har inte riktigt heller vetat vad jag ska ha Twitter till, men nu kom jag ju på att jag såklart kan skriva om alla böcker jag läser där, förutom grejen med att koppla statusuppdateringarna från Facebook dit dårå.

Så...


Update: För övrigt så har jag som något slags långsiktigt mål att fixa en ny domän där jag ska samla allt mitt webbmaterial, typ blogg, gamla bloggar, hemsideprojekt osv och uppdatera det hela med hjälp av Wordpress. Vill göra något mer seriöst liksom, och mest av allt slippa reklam och jox. När det blir däremot, det får vi se. Semesterprojekt?

Här kommer lite bilder från helgen, dessvärre ganska ospännande sådana, vet inte riktigt vad jag höll på med. Men håll till godo.

 

Let them have bicycle helmets! säger mamma.

Den klassiska trädgrenar-mot-blå-himmel-bilden.

Do not mock! Mina solbrillor iz da bomb. Fo shiz.

Den traditionella påsklunchen hos morfar. Det här var innan Simon drack för många snapsar. Vill gärna inte få problem i äktenskapet, annars hade jag lätt postat fyllebild på Simon direkt. <3

Fullproppade och jästa på tåget hem. Jag bjuder på att jag inte har något smink på bilden. Sån är jag.

Jag funderar ganska ofta på vad jag gör med den här bloggen, varför jag skriver och vad jag borde skriva om egentligen. Och ärligt talat så är jag helt clueless, och därför blir innehållet här helt random. Skulle egentligen vilja ha en blogg på egen domän, är grymt sugen på att samla alla mina gamla bloggar på en ny blogg. Eller tja, egentligen är jag mest sugen på att göra själva installationen av en Wordpress-blogg på egen domän. Hmmm... Men eftersom jag inte vet alls vad jag vill med det hela så känns det ju rätt onödigt. Äsch, jag vet inte. Egentligen skulle jag vilja skriva längre och mer ingående inlägg, men jag varje gång jag börjar så känns det ointressant.

Vad tycker ni, kära läsare? Vad borde jag skriva om? Vad vill ni läsa?

Min mamma ringde mig igår kväll och meddelade att hon hade legat på sjukhus över natten. Hon hade nämligen ramlat med cykeln när hon cyklade hem från jobbet i torsdags kväll vid 22-tiden och slagit i huvudet. Här kommer lite saker som man inte ska göra om man slagit i huvudet: 1) Cykla hem resterande 6 km, 2) Vägra åka till akuten, 3) Gå och lägga sig och sova (!!!) och 4) Gå upp och jobba 7 timmar innan man inser att man kanske skulle gå till akuten. Men allt det här gjorde mamma trots att hon är vårdutbildad och jobbar på Västerås sjukhus.

När hon väl kom till akuten och gjorde CT visade det sig att hon hade slagit sig så illa att hon fått en blödning i huvudet. Inte i hjärnan som tur var men precis innanför skallen. Jag blir knäpp av att tänka på vad som hade hänt om något hade gått snett i huvudet medan hon sov. Nej, ska inte tänka på det.

Nu är hon i alla fall hemma men får inte göra någonting ansträngande. Tacka fan för det! Jävla knäppgök! Vem åker inte till akuten efter att ha slagit i huvudet så jävla hårt??? Ja, min mamma uppenbarligen. Enda fördelen är väl att hon tänker skaffa cykelhjälm nu. Ja, tack.

Mormor och morfar typ 2003

Igår var det precis 5 år sen mormor dog. Tiden har gått så sjukt jäkla fort, jag kan knappt fatta att det har gått så lång tid. Jag saknar henne så mycket och kan bli helt knäckt ibland över att tänka på det. Självklart är det otroligt mycket bättre nu än i början, då jag flera gånger var på väg att ringa henne för att fråga om sygrejer och insåg att det inte gick. Och jag önskar verkligen att hon hade varit med på vårt bröllop, eller att hon bara hade fått träffa Simon. En sak är verkligen säker, och det är att jag aldrig någonsin mer vill se någon försvinna i cancer.

När det går riktigt jäkla bra med träningen känner jag mig lite som Sylvester Stallone i Rocky. Just den känslan, annars är det inte så många likheter mellan mig och Rocky haha. Förutom möjligen att jag alltid krämar Eye of the Tiger varje gång jag klarar 1 mil på crosstrainern. Iofs så hade Rocky faktiskt Converse när han sprang där upp för trapporna. Men okej, kanske inte rosa Converse och troligen inte strumpor med bakverk på. Jag skulle tippa på att det inte är någon förutom jag som tränar i strumpor med bakverk på.

Ni får ursäkta mina otäcka kycklinghudsben förresten, men det är faktiskt vinter.

Har varit runt på lite bloggar och sett hur puttinuttigt alla skriver om Alla hjärtans dag och tänkte att ni kanske undrar hur vi firar här hemma. HAHAHAHA! As if! Alla hjärtans dag är faktiskt den mest onödiga dagen jag kan tänka mig. Följt av fars dag och mors dag. Läs mer om vad jag tycker här.

Lustigt förresten att det står om cellprov i det inlägget, var nämligen på cellprov även i onsdags. Tre år har gått men ingen skillnad i mitt februari uppenbarligen.

Haha eller kanske inte, jag är verkligen ingen strand/bad-person. Men faktiskt så har jag varit duktig och kommit igång med träningen igen efter hösten of doom då jag knappt har tränat alls. Har dessutom räknat kalorier i fyra veckor och gått ner några kilo. Det hade ju tyvärr varit roligare om det inte hade handlat om kilon som jag fettat på mig under julen, men men. Det är bara att bita ihop. Snart är jag tillbaka på ruta 1 och då kommer det nog att kännas mer värt. Just nu är jag bara allmänt nöjd med att jag över huvud taget har klarat av fyra hyfsat strikta veckor. Annars mest sur över att jag har klantat mig och gått upp i vikt. Men inte mycket att göra åt direkt.

Uuuuusch! Har haft natten från helvetet! Som jag förutspådde kunde jag såklart inte somna, utan låg och var beredd på att det skulle bli typ inbrott vilken sekund som helst och rykte till vid minsta lilla ljud. Var till och med uppe ett par gånger med mobilen i högsta hugg (för att låsa in mig i badrummet och ringa 112 om jag skulle få syn på några inbrottstjuvar) men det var såklart dödstyst både i lägenheten och utanför.

Nu kanske låter det som att jag är värsta galningen, och jovisst, jag brukar vara paranoid när jag är ensam hemma, men det här tar fan priset! Chansen att någon skulle vara så puckad och göra inbrott i en lägenhet som både har säkerhetsdörr och ligger 2-3 meter från marken OCH där det dessutom lyser i hallen känns inte så troligt. Men det är som att all slags logik bara har rymt, såkart trodde jag inte på allvar att någon skulle bryta sig in i lägenheten inatt men lik förbannat var jag livrädd för att det skulle hända. Helt sjukt!

Har väl kanske sovit fyra timmar inatt. När jag väl somnade vid halv tre så drömde jag såklart något obehagligt och vaknade kallsvettig och darrande efter en halvtimmes sömn. Efter det vaknade jag väl ungeför 2000 gånger innan det var dags att gå upp. Känner mig helt bränd i hjärnan nu och jobbar kväll. Fördelen är väl att jag kommer att vara så utmattad ikväll att jag däckar utan inbrottstjuvsskräck. Suck. Pucko.

Är ensam hemma nu i ett par dagar för att Simon har åkt till Göteborg för att gå på filmfestivalen. Res dej inte!, som han har gjort musiken till, hade premiär idag så de fick ta första X2000 i morse kl. 8.10. Jag har haft separationsångest sen i fredags, jag saknar Simon så sjukt mycket när han inte är hemma. Att vara ensam hemma i flera dagar är verkligen det tråkigaste jag vet. Det slutar alltid med att jag antingen ligger däckad i soffan och kollar på teve nonstop eller att jag gör en massa nödvändiga hushållssysslor bara för att få tiden att gå.

Idag är värre än någonsin. Det tog kanske 1½ timme innan jag började prata med mig själv. Och om jag ska vara helt ärlig är konversationen inte jätteunderhållande. Ska ta och inta soffan igen nu och ligga där tills det är dags att gå och lägga sig om några timmar. Lär väl inte kunna somna heller, utan ligga och lyssna efter ljud. Suuuuck, lär vara trött på jobbet imorgon...

Hmm ja jag vet inte om jag har kommit på något syfte med den här bloggen direkt ännu, men däremot har jag kommit på lite vad jag har haft för problem med att skriva osv. Problemet är att ända sen jag började jobba har jag känt det som att jag inte kan skriva vad jag vill eller hur jag vill ifall någon skulle läsa. Vilket har tagit gnistan ur väldigt mycket faktiskt. Nu har jag i alla fall kommit fram till att jag tänker skita i det helt. Från och med nu tänker jag skriva vad jag känner för utan några direkta filter. Eller ja, inte som att jag skulle vara dum nog att skriva skit om mitt jobb, men ni fattar. Innehållet lär väl kanske vara detsamma men jag ska försöka att vara lite mer inspirerad. Så vi får se.

Jag har placerat min blogg i Sundbyberg på bloggkartan.se.

Förbered er på en tirad av bajs. Jag är så förbannat trött på den här jävla vintern! Vaknar varje morgon i kolmörker, ser inte ens vart jag ska pussa när jag säger hej då till Simon kl. 07.35 för att gå till tunnelbanan. Eller gå är väl kanske en överdrift, vada genom snömodd snarare. Kallt och jävligt och fula vinterjackor, kalla tår och rent helvete. Känner mig bara helt död hela tiden och har varit förkyld i en månad nu. Kan det bara bli vår snart?! Jag drömmer våta drömmar om gräsmattor och jeansjackor. Ska gå i idé tills dess...

...eller inte för imorgon ska jag på jobbintervju och sen är det bara jobbjobbjobb innan det är helg igen och man ligger urlakad och sover för att det bara är mörkt och vintrigt och jävligt. Jag ska aldrig mer säga att jag gillar vintern, okej?

Okej, kanske inte fullt så allvarligt, men jag tror att det ligger i allas natur som är i reproducerbar ålder att få lite panik över att ha råkat bli med barn ibland. Även om det kanske är korkat av mig att tro mig vara gravid pga lite illamående (som började precis efter jag ätit lunch dessutom, hmmm jag ser ett mönster här, Watson) när jag har käkat p-piller sen jag var ehh typ 15. Men i alla fall, det resulterade i den här fina konversationen igår:

Jag: "Faaaan, tänk om jag är gravid! Alltså, jag dör, jag lovar att jag tar livet av mig!"
Simon: "Men vafan, du tar ju inte livet av dig... *med gullipluttkräkröst* ...då får vi barn bara."
Jag: "Men neeeej! Aldrig i livet!"
Simon: "Det skulle ju förklara viktuppgången i alla fall..."

All you need is love, eller hur var det? Fast jag har faktiskt inte gått upp i vikt. Såklart :)

Okej, det räcker tydligen för mig att vara ensam hemma ett dygn innan jag går tillbaka till mitt singel-mönster, dvs. städar, gör toast och krämar The Donnas. Om jag blundar så kan det lika gärna vara januari 2005. Freaky.

Åhh fy fan vilken jävla SÖNDAG det är idag. Allt är bara allmänt segt, till och med segt gråtrist väder ute. Usch! Dessutom så är det en söndag i januari, vilket gör det sju resor värre. Jag avskyr verkligen januari. Tråkig, lååååång månad som är kall och jävlig, och dessutom är man rätt pank efter all julklappshandling. Sux.

Den senaste tiden har jag dessutom känt mig allmänt rastlös och lite som att det inte finns så mycket att se fram emot förrän typ påsk. Tills jag kom på att Oscarsgalan faktiskt är om 2 månader och det fick mig att skina upp lite. Men i alla fall. Simon sa något så klockrent idag, nämligen "Du är ett planero som inte kan planera." Så jävla sant! Simon brukar kalla mig planero eftersom jag gillar att planera saker. Och eftersom jag inte vet om mitt jobb kommer att bli förlängt (igen!) den 1 mars, så kan jag ju inte planera något alls! Jag hatar att inte kunna planera framåt! Argh! Seriöst så blir jag hellre arbetslös än fortsätter vara i det här jäkla limbot - ovisshetens limbo.

Alltså: Idag är min söndagsångest befogad.

Tänkte bjuda på en liten sammanfattning av 2009. I det stora hela har 2009 egentligen varit ett rätt dåligt år med en massa sjukdom för min del, stress och trist ekonomi pga sparande. Men det vägdes som tur var upp av vårt bröllop, som var så lyckat som vi bara hade kunnat önska oss. För 2010 så önskar jag mig mer lugn och balans i tillvaron. Tja, önska kan man ju. Men till sammanfattningen:

Bra saker

• Bröllopet! Slår allt!
• Ingen dog (under året, inte under bröllopet)
• Väldigt skönt med månadslön
• Har inte gått upp i vikt jämfört med för exakt ett år sedan

Mindre bra saker

• Stress, sjukdom, trasighet = 2 sjukskrivningar
• Ovisshet ang. jobbet, vikariat till sista september som förlängdes till sista december och nu till sista februari. Neverending story.
• Väldigt medioker ekonomi pga sparande till bröllopet mars-oktober, inga resor t.ex.

Böcker

• Antal lästa: 44 stycken. Det har i genomsnitt tagit mig 8,3 dagar att läsa en bok.
• Fem bra läsupplevelser:

1. Att läsa om Harry Potter-böckerna
2. Engleby av Sebastian Faulks (min favoritförfattare btw)
3. The Independence of Miss Mary Bennet av Colleen McCullough
4. Bleading Heart Square av Andrew Taylor
5. Den utstötte av Sadie Jones

• Sämsta läsupplevelsen: Befriad av Catharina Ingelman-Sundberg

Fem bra filmer

• Inglourious Basterds
• The Reader
• Nick & Norah's Infinite Playlist
• The Brothers Bloom
• Slumdog Millionaire

Förhoppningar om 2010

• Ny lägenhet
• Nytt, förhoppningsvis mer varaktigt, jobb
• Ta bättre hand om kroppen & må bättre rent allmänt
• Resa!
• Kanske att vi äntligen lyckas ta oss till Medeltidsveckan