Me, that is. Simon åkte på kollo (älskar att skriva så, fast det såklart ska vara jobbar på kollo) i måndags morse och jag är nu mol allena i en vecka till drygt. Än så länge har det faktiskt gått otippat bra. Jag brukar ha svårt att sova när jag är ensam hemma, stressar upp mig en massa och vaknar av minsta ljud.

Så har det inte varit den här gången. Däremot har jag ändå sovit dåligt inatt, pga att våra arslen till grannar började väsnas kl. 22. Fattar inte vad de håller på med, det är knäpptyst hela dagarna och sen vid kl. 22-23 så drar de omkring möbler, man hör en massa dunsar och andra konstigheter. Igår blev jag så irriterad att jag ringde störningsjouren, som åkte dit vid kl. 23. Men inte fan hjälpte det, en stund senare började de hamra. Hamra. Kl. 23+. Kommentarer överflödiga. I alla fall så la de av kl. 00 men efter det hade jag svårt att somna ändå, låg bara och väntade på nästa smäll typ.

Helgen blir i alla fall bra, ska till pappa (fast bo i mammas lägenhet, de är på landet) och fira systers födelsedag. Det blir sweet. Men varmt. Såg på SMHI att det ska bli 31 grader. Jajks.

Ni har säkert inte missat att Skunk stängs för alltid idag. Jag var därför tvungen att logga in, såklart, för en dos nostalgi. För er som inte fattar hajpen så var Skunk det första communityt på nätet för alternativa personer, ett perfekt ställe för att hitta likasinnade indiehangarounds. Snyft. Den senaste konversationen jag hade där var från hösten 2006. Ett av mina sista skunkdagboksinlägg är från 22 mars 2005 (ungefär två veckor innan Simon och jag blev tillsammans för övrigt) och innehåller följande:

THREE NAMES YOU GO BY:
1. Ammi
2. Amelie
3. Bambi

THREE SCREEN NAMES YOU HAVE HAD:
1. Kannibal
2. Korova
3. Kittie

THREE THINGS YOU ARE WEARING RIGHT NOW:
1. Grå tröja med rosa ränder
2. Mörkblå manschesterbyxor
3. Trosor med röda hjärtan

THREE OF YOUR FAVORITE BANDS OR MUSICAL ARTISTS (at the moment):
1. Division of Laura Lee
2. The Shangri-Las
3. The Killers

THREE CAREERS YOU'RE CONSIDERING:
1. Bibliotekarie
2. Lyxhustru
3. Brodös

THREE PLACES YOU WANT TO GO ON VACATION:
1. Skottland
2. Berlin
3. Transsibiriska järnvägen

THREE WAYS I AM STEREOTYPICALLY A BOY:
1. Jag gillar att klämma på rumpor
2. Jag dricker mycket öl
3. Jag rapar obesvärat

THREE WAYS I AM STEREOTYPICALLY A CHICK:
1. Jag är neurotisk och fåfäng
2. Jag tar saker på för stort allvar
3. Jag är svag för accessoarer

THREE CELEB CRUSHES:
1. Ewan McGregor
2. Gerard Butler
3. Ioan Gruffudd (lite)

THREE THINGS THAT SCARE YOU:
1. Allt övernaturligt
2. Avsaknad av kontroll
3. Susannes stökiga rum

THREE THINGS YOU WANT IN A RELATIONSHIP (love is a given):
1. Humor
2. Kemi
3. Ärlighet

THREE PHYSICAL THINGS ABOUT THE OPPOSITE SEX THAT APPEAL TO YOU:
1. Rumpor
2. Munnar
3. Skor

THREE OF YOUR FAVORITE HOBBIES:
1. Slacka
2. Sömnad
3. Dricka öl

För er som älskade Nick & Norah's Infinite Playlist (och vem gjorde inte det?) så kan jag erbjuda ett riktigt bra tips, nämligen Adventureland. Byt ut tiden till 1987, platsen till ett nöjesfält i Pittsburgh och mixa in ett par av de mer udda Judd Apatow-skådisarna och du får Adventureland. Kanske inte precis sådär magisk som Nick & Norah, men minst lika kul och lite mer quirky. Perfekt sommarfilm. Dessutom får man nästan se Kristen Stewarts boobs, haha.

 

Vi kör som alltid midsommar i förorten, i år med trevlig lunch hos svärmor. Nu har vi precis varit ute och promenerat i en timme och ska laga mat och kolla på film eller nåt sånt. Háde!

Ugh, är seriös knäckt efter den här dagen. Har spenderat större delen av arbetsdagen med att flytta ihop ungdoms-skön med vanliga skön och var därmed tvungen att lyfta varenda jäkla bok, sammanlagt ungefär 1500 stycken. Var såklart tvungen att damma samtliga 60 hyllplan också, nysattack på den arbetsuppgiften. Snacka om att jag är mör nu, men samtidigt är det rätt skönt att kunna göra mer praktiska saker på jobbet också istället för att bara sitta vid datorn och uggla.

Efter jobbet var jag och Simon dessutom inne i stan för att Simon skulle vaccinera sig mot TBE inför kollovistelsen och sen drog vi en repa på Indiska (utan att köpa något - fast det var rea!) och käkade libanesiskt på Kungshallen innan vi åkte hem. Och när vi väl kom hem var det bara att dra igång med den numera traditionella torsdagsstädningen. Jag har nu ont i hela kroppen. Ett bad på det bara sen får det fan vara helg!

Bilder från ModCloth.

Jag har ju tjatat lite om min nya dyra baddräkt, och här är den. Snacka om att den var värd sina 700 kr för den är  bara så jäkla fab! Sitter hur snyggt som helst och kan nog göra vem som helst till en beauty queen från 40-talet. Love, love, love. Perfekt för mig som vägrar bikini. Dessutom så är den väldigt stadig för att vara en baddräkt, med extra stöd i sidorna och i bysten.

Märket är Esther Williams (japp!) och den går att köpa hos For Luna för runt 700 pix inkl. frakt.

Idag känner jag mig mycket bättre, fortfarande lite skev i halsen men annars mycket piggare. Ska faktiskt bli skönt att jobba imorgon igen, börjar nästan klättra på väggarna här hemma nu. Önskar bara att jag var tillräckligt pigg för att träna, men är inte riktigt där än.

Skönt dessutom med bara två arbetsdagar innan det är dags för långhelg. Känns som att semestern faktiskt närmar sig, även om det är drygt tre veckor kvar innan jag får semester. Har precis bokat tågbiljett till Örebro inför min och systers roadtrip. Det kommer att bli så jäkla kul! Jag ska spela in blandskivor med sommarhits från 1992, 1993 och 1994 som en homage till tidigare bilsemestrar med la famiglia.

Det som dock suger med den här sommaren är att Simon ska jobba på kollo i två perioder, den första med start på måndag. Vilket betyder att jag kommer att vara ensam hemma i nästan två veckor. Inge vidare för mig som avskyr att vara ensam hemma och är allmänt paranoid och lättskrämd. Jag lovar att det kommer att bli strömavbrott och åska konstant under hela tiden. Buhu.

Blä, är fortfarande inte frisk. Har sådär stickigt ont i halsen, slemmig och klockade precis in på 37.5 i temp. Inte jättehögt iofs, men någon sa någon gång att 37.5 klassas som feber. Känner mig helt död, tog ett bad förut och det kändes som att jag skulle svimma när jag skulle gå upp. Urk. Det blir nog till att stanna hemma imorgon också, har ingen lust att smitta halva Sumpan.

Har i princip legat i soffan konstant ända sen i torsdags. Igår fastnade jag (såklart) framför bröllopet hela jävla dagen, tror att teven var på i typ 12 timmar isträck, om inte längre. Man kan ju säga vad man vill om jippot, men såna långkörare gör sig i alla fall väldigt bra som sjuk-tv.

Inatt läste jag äntligen ut den eviga omläsningen av Charlotte Gray på engelska. Har läst den på svenska för några år sedan och Sebastian Faulks är en av mina absoluta favoritförfattare, men faaan vad segt det gick att läsa den på engelska. Inte för att boken på något sätt är tråkig eller egentligen svårläst, men språket är ganska invecklat och boken är fullpackad med handling.

Boken handlar om skotska Charlotte, en ganska osäker och tillbakadragen ung kvinna, som 1941 precis har kommit till London för att arbeta. Hon träffar den närmast dödslängande RAF-piloten Peter Gregory, som har förlorat större delen av sina kamrater under Battle of Britain. Charlotte ser möjligheten att genom kärleken till Peter kunna hela sig själv och sin trasiga barndom. När Peter försvinner under ett uppdrag i Frankrike bestämmer hon sig för att göra vad hon kan för att återfinna honom och samtidigt göra en insats i kriget. Eftersom hon har spenderat mycket tid i Frankrike och talar språket flytande dröjer det inte länge innan hon skickas dit som kurir. När hon väl kommer dit slås hon av det fruktansvärda öde som drabbat Frankrike, och bestämmer sig för en egen agenda.

Charlotte Gray är ett poetiskt skrivet äventyr, som inte bara utforskar de underjordiska rörelserna i andra världskrigets Frankrike, utan även de mörka vrår och komplicerade tankegångar som pågår hos karaktärerna.  Sebastian Faulks är en mästare på att bygga karaktärer, och Charlotte Gray är inget undandag. Om jag bara fick rekommendera en enda andra världskriget-bok så toppar Charlotte Gray listan alla dagar.

En klassiker: Bok blir film blir inte så bra. Enda nackdelen nu är väl att jag har fått en helt annan syn på filmen Charlotte Gray, som faktiskt är rätt så sopig jämfört med boken. Hela poängen med bokens handling har plockats bort, och den realistiska råheten som finns över Vichy-Frankrike har ersats med någon överslätande grej med fransk kärlekshistoria och gulliga stackars judiska barn (som förvisso när med även i boken men inte alls på samma nutti-nuttiga sätt) som det starka Charlotte ska förbarma sig över. Typisk andra världskriget-story som har gjorts för många gånger. Dessutom så är Cate Blanchett som Charlotte Gray alldeles för hård, sassy, amazonlik och ytligt spelad, ungefär noll av de känslor som utgör hela karaktären kommer fram i filmen.

Tänkte avsluta den här skitlånga texten med ett citat ur boken, bara för att ge en bild av Sebastian Faulks när han är som bäst. Andra bra böcker av honom förresten: Birdsong och Engleby.

"He held on hard to the top of the open door, fighting to control himself. A volume of packed air erupted from his mouth in a cry. He bent over the bonnet of the car to steady himself and found that other wild exhalations were struggling to follow the first. Soon he was sobbing like a child.
While he knelt on the ground and held his face in his hands he had the curious feeling of standing simultaneously outside himself. In a detatched way he could picture the strange figure he made, weeping for no apparent reason in his uniform. His vision was detatched, but it was not dispassionate, because he felt a dreadful pity for this second person."

Har nu sett Remember me och kan verkligen rekommendera den. Vad den handlar om kan ni ju se i trailern, även om den som många andra trailrar inte ger världens bästa reflektion av filmen.

Jag trodde att det här skulle vara något kärlekstjafs, och även om det är lite sånt så är det definitivt inte den typen av film. Väldigt djup och känslosam utan att vara speciellt stereotyp (bara lite). Ganska klassiskt familjedrama men med knorr. Dessutom mycket bra skådespeleri från alla, speciellt Pierce Brosnan otippat nog. Betyg 7/10.

En varning däremot: Det här är ingen film att se om man känner sig det minsta deppig. Bara satt ni vet.

Har blivit sjuk. Kände mig krasslig igår kväll redan och hade ont i halsen. Lite bättre i morse så jag åkte på ett jobbmöte, men när det var klart var det bara att gå hem igen. Om inte te hjälper mot halsont så vet jag inte vad som gör det. Min hals känns i alla fall som ett rivjärn, det enda som verkar hjälpa är glass men nu har jag såklart fått ont i magen. Ah well...

Simon är på någon filmgrej så jag är mol allena dessutom. Tänkte bunkra upp med vatten och film, Remember me. Har inga direkta förväntningar men det kanske är en passande sjukfilm, åtminstone så tippar jag att det inte är något som Simon vill se. Alltså passande. Återkommer med betyg.

Hade egentligen tänkt vänta tills det blir dags att skaffa egen domän, men jag kunde ju såklart inte hålla mig. Blev så less på den gamla headern som tog upp så mycket plats. Enjoy.

Idag firar vi, för Simon har nämligen blivit tilldelad ett arbetsstipendium från Konstnärsnämnden på 50.000 kr! Helt jäkla fantastiskt, och mest av allt så jävla välförtjänt. Tack för att det finns statliga institutioner som inte har en pinne i röven, jag säger bara up yours till Kulturarbetsförmedlingen!

Det enda som är bra med fotbolls-VM för en icke-sportfantast som mig själv är att det är helt okej att ohämmat lyssna på Global Fussball OK med Tyskarna från Lund hur mycket man vill. Dock inte just för minnena av fotbolls-VM 2002 (som jag inte ens kommer ihåg), men däremot från Arvikafestivalen 2002 - på gott och ont, men mest gott.

Semesterplanerna, that is. Dels så blir det Gotland i fem dagar för Simon och mig, men nu har jag och syster även bokat tre nätter vandrarhem i Falkenberg under min första semestervecka. Vi ska åka till Ullared, och jag ska förhoppningsvis strosa runt i min nya baddräkt som kostade 700 spänn (mer om den senare). Ah, how sweet it is.

Besökte min gamla högstadieskola som ska läggas ner. Många andra som var där verkar vara närmast rörda till tårar av alla minnen. Själv kan jag bara skaka på huvudet och säga good riddance. Högstadiet var de absolut värsta åren av min uppväxt, och det enda den där deprimerade 50-talsbyggnaden representerar för mig är oförståelse och vanmakt.

Så hej då till platsen som lät andra förpesta mitt liv, för alkoholiserade sadister till gympalärare och där det inte fanns något slags utrymme för egna åsikter eller något annorlunda över huvud taget. Hoppas att du tar med all lagrad teen angst i graven. Jag kommer däremot ha väldigt svårt att begrava tanken på tre år av förtryck, från lärare och inbitna tonårssadister. Som i alla fall var traditionen trogna och rutade in sina liv precis sådär som man önskade att de skulle göra, det får man väl ge dem i alla fall. Men, hej då.

Hittade det här ganska roliga indiebandet, The Drums. Med en musikvideo som till och med pappa skulle uppskatta tror jag. Tack vare spjutkastandet alltså. För övrigt första gången jag ser spjut i musiksammanhang. Bra sommarmusik hur som helst, även om vissa låtar är lite väääl BD. Huga.

På att blogga alltså. Men det är ju för att jag gör en massa annat och inte har så himla mycket dötid över. Önskar att jag hade Wordpress så att det gick att blogga smidigt i iPhone, men är ju inte där än. Men snart, under sommaren förhoppningsvis.

Vad har jag gjort då? Tja, förutom att spela Doodle Jump, Fruit Ninja och Angry Birds på telefonen så har jag gjort en massa på jobbet, tränat, kollat på Wolfman och nya säsongen av Foyle's War med Simon, pustat ut efter studenten och läst ut nästan hela Hjärnkoll på vikten.

Men jag ska skärpa mig på bloggfronten, jag lovar (att försöka).

För er som har missat den här (läs: för er som inte är bibliotekarier), se och njut!