Tänkte att jag skulle bjuda på två referensanekdoter från den gångna veckan. Tema: Udda barn.

Udda barn nummer 1: Pojke i 7-årsåldern. Vill ha läskiga böcker som är lättlästa. Okej, säger jag och går med till hyllan och börjar plocka fram alternativ. Det ska vara färgbilder i böckerna. Hmm där blev det lite svårare, men jag letar vidare och visar några exempel. Pojken bläddrar skeptiskt igenom böckerna. Bilderna ska föreställa blod. I färg. Jag förklarar att det inte verkar finnas, men hittar ett par böcker som har bilder på blod, fast de är i svartvitt. "Var är blodet?" säger pojken. "Där" säger jag och pekar. "Det där ser ju bara ut som en svart fläck!" Mission: Failed.

Udda barn nummer 2: Pojke i 9-10-årsåldern. Ska hämta en reservation av Häxan och lejonet men är också intresserad av filmer och frågar efter filmer som just nu går på bio. Jag hänvisar till filmhyllan men påpekar också att en del filmer är från 15 år och dem kan han inte låna. Pojken går fram till hyllan, slänger ett öga på den och tar en film på måfå som han kommer tillbaka med. "Är den här från 11 år?" säger pojken, "Javisst", säger jag (något förbryllad). "Den tar jag!" säger pojken. Filmen är Veronicas dubbelliv av Kieslowski (ni vet han med röda, blå osv filmen). Efter lite råd från mig slutar det hela med att pojken lånar Veronicas dubbelliv och Guldkompassen. Hmmmmmmm....

En sak som man märker ganska snabbt som biblioteksanställd är att (en del) folk som besöker bibliotek är hyfsat underliga eller har konstig inställning till bibliotek. Vi vill ju gärna att biblioteken ska vara som något slags allmänt vardagsrum där folk kan göra vad det nu är de vill göra i biblioteket, helst under allmänt harmoniska omständigheter. I större delen av fallen så funkar det här just som det ska, med hyfsat lite krångel.

Men med de personer som det är problem med kan det ta sig närmast bibliska proportioner. Det räcker inte med att personen i fråga kanske är lite trög, nejdå, det måste vara i kombination med oförstående, avsaknad av självinsikt, otrevligt beteende och ganska ofta någon nivå av rättshaverism. Om det dessutom rör sig om en gubbe i 60-årsåldern så kan vi lägga till putslustig humor i kompotten dessutom.

Ett bra exempel är självbetjäning. Numera är det nämligen meningen att man ska låna och lämna tillbaka sina böcker själv i självbetjäningsautomater. Det är för att vi ska ha mer tid till andra saker, t.ex. frågor om böcker, reservationer & what have you utan en lång ringlande kö av folk som ska låna eller lämna. Dessutom så spar det på våra klena bibliotekariekroppar att inte behöva lyfta ett ton böcker varje dag. Systemet går att jämföra med självscanning på Ica eller att använda bankomaten istället för att ställa sig i kö inne på banken för att ta ut pengar. En smidig service, alltså.

Jag skulle önska att de kära biblioteksbesökarna hade vett att fatta det positiva med det här. Såklart fattar de flesta det briljanta med att kunna fungera självständigt även i bibliotek utan att någon ska dalta med ens utlån. Trots det är en av de vanligaste frågorna vi får i disken: "Jaha, nu kommer ni ju inte att ha nåt att göra.", "Oj oj, vad ska det bli av era jobb nu då?" eller "Menar du att jag ska låna böckerna själv?!". Suck.

Som tur var så finns det sätt att få utlopp för de frustrationer såna här situationer skapar för oss bibliotekarier. Man kan nämligen driva med dem, till exempel genom att blogga, haha. Här är några exempel:

• Arga bibliotekstanten
• Conan Bibliotekarien
• At the Library of Madness

Har en vecka med väldigt udda tider och det är därför aktiviteten är lite låg här just nu. I måndags jobbade jag kväll som vanligt och kom hem kl. 20. Igår behövde jag gå upp kl. 06 för att åka på en jobbgrej i Alby och på kvällen var vi bortbjudna på middag och kom hem runt kl. 22. Inte mycket tid för att sitta vid datorn dessvärre, även om jag hade tid med att beställa en tvättmaskin innan jag gick och la mig i måndags kväll. Har pratat med pappa som ska komma och installera åbäket sen.

Men just det, min vecka var det. Idag är en hyfsat vanlig dag som jag spenderar med att göra en massa affisher till olika saker. Har också köpt in ett par romaner och tre skivor med Mark Knopfler haha. Musik som gubbar i 50-årsåldern gillar, enligt låntagaren som beställde dem. Vi bibliotekarier aim to please.

Just det, kan bjuda på en liten affish-anekdot när jag ändå håller på. Jag är typ den enda på mitt jobb som kan hantera Microsoft Publisher (eller något slags designprogram för den delen) och gör därför också affisher till andra saker än mina "egna". I våras gjorde jag en affish i pdf-format som en kollega skulle skicka till en massa lärare och tydligen hade sagda lärare inte kunnat öppna den bifogade filen. Vilket såklart kan bero på en massa saker, mest troligt att de hade en gammal Acrobat Reader eller att det blivit något fel med mailet. Min pdf-fil är hursomhelst intakt, även på kollegans dator. Det hindrar dock inte min kollega att sedan dess tillägga följande varje gång som jag gör en affish till henne: "Och så gör du en som går att öppna." No shit, Sherlock, tänker jag då. Jag bara älskar människor som bara kan prata i order. Det kan tilläggas att jag har försökt att förklara fenomenet minst ett femtal gånger, men infon verkar vara svår att absorbera. 

Men åter till min vecka. Imorgon har vi författarbesök vilket innebär att jag jobbar till 20.30-snåret och är hemma en timme senare = ytterligare en heludda dag. Som tur var verkar det som att jag kan jobba hemma på fredag, vilket såklart uppskattas något enormt. Det gör stor skillnad att slippa åka med SL och istället sova en timme extra.