Pregnancy scare
Jag: "Faaaan, tänk om jag är gravid! Alltså, jag dör, jag lovar att jag tar livet av mig!"
Simon: "Men vafan, du tar ju inte livet av dig... *med gullipluttkräkröst* ...då får vi barn bara."
Jag: "Men neeeej! Aldrig i livet!"
Simon: "Det skulle ju förklara viktuppgången i alla fall..."
All you need is love, eller hur var det? Fast jag har faktiskt inte gått upp i vikt. Såklart :)
Sa jag verkligen så? Aja det låter ju verkligen taskigt i skrift iaf.
Okej larvpella :)
Det var exakt så du sa, men inte seriöst ju.
Karlar är duktiga på att uttrycka sig ibland (själv hoppar inga grodor ur min mun. Nångonsin) :)
Jag känner igen det där hjälp-jag-tror-jag-kanske-är-gravid-tänkandet. Senast igår men vi får se, jag håller alla tummar att så INTE är fallet.
Haha ja usch det känns som att man har haft den där paniken x antal gånger, när kallsvetten kommer krypandes efter ryggraden ;)
Men det skulle väl vara mysigt med ett syskon till Viggo? Värre för mig som knappt har ett jobb...
Och jag som fått ett nytt jobb som jag börjar på den 6e april, skulle sitta fint det :). men nah, jag är osäker på om jag vill ha ett till barn..
Haha ja det skulle ju vara poppis. Grattis till jobbet förresten! (Om jag inte redan har sagt det) Men varför inte?? Du vet ju hur jobbiga ensambarn är ;)
