De senaste fyra veckorna har jag bänkat mig med en ny BBC-version av Jane Austens Emma, den här gången spelad av min absoluta favorit bland kvinnliga skådespelerskor - Romola Garai. Jag har sett Emma i två olika versioner innan, med Gwyneth Paltrow (hu!) och Kate Beckinsale (gäsp.) och självklart så blir de tidigare varianterna totalt utägda av Romola.

Men det är inte bara bra skådespeleri som får mig att fastna, det är Jane Austens historier i allmänhet som är omöjliga att mostå. Nu är jag iofs något av en kostymfilmjunkie (i blodet ffs), men det är något speciellt med just Jane Austen. Kanske hela grejen med att Jane Austen i princip var först med att skriva realistiskt om kvinnors vardag, och mäns också för den delen. Hon har ett öga för alla små triviala saker som tar fram människors karaktärer, saker som inte verkar ha ändrats enormt mycket under de senaste 200 åren. Visst, våra liv är helt annorlunda och en aning mer jämställda, kvinnor har andra syften än att gifta sig och skaffa barn. Samtidigt så går det inte att komma ifrån att vi alla har en Emma eller Mr. Knightley eller i värsta fall Mrs. Elton i bekantskapskretsen. Mänsklighet, det är vad det handlar om. Det slutar aldrig att vara intressant.

 

Fjärde och sista avsnittet av Emma har precis visats på BBC One i England, och borde rimligtvis visas på svensk tv om inte allt för lång tid. Jag kommer i alla fall att vara först med att boka den på DVD.

För övrigt: Är det inte fint att se att Sick Boy har kommit upp sig i världen? Sry för alla YouTube-länkar förresten.